Hej! 
Det var inte igår man hängde här direkt.. Snarare 4 år sedan senast. Vart tog åren vägen egentligen? Time really flies by. Varför har jag då bestämt mig för att börja blogga igen? Känns lite löjligt om jag ska vara ärlig att sitta här och skriva, men jag har alltid varit bättre på att utföra mina tankar i skrift än verbalt. Och är det något jag verkligen behöver bli bättre på så är det att öpnna upp mig, berätta hur jag egentligen mår och om min sjukdom.
Livet har verkligen ändrats sen jag kom hem från USA 2013, och tänker jag tillbaka på tiden där borta så känns det ärligt talat som ett annat liv. Ibland känns det som det aldrig ens har hänt, att det var en dröm, too good to be true liksom. Himla tur att jag har en jädra massa kort och den här bloggen att kolla tillbaka på, bevis på att det faktist inte bara var en dröm!
Så hur ser mitt liv ut idag då? Inte alls lika glammigt, men jag trivs bra i Skövde. Har turen att ha en fantastisk sambo, en helt underbar familj nära mig, fina vänner och ett jobb som elevassistent på särgymnasiet som jag trivs så bra på och lyckan att kunna resa och utforska världen och unna mig saker. Så jag ska verkligen inte klaga, jag är lyckligt lottad och jag så tacksam för allt det här! MEN. There's always a but, hah..
Jag blev i feb 2015 sjuk i den årliga influensahärvan som gick och därefter har min hälsa bara urartat sig mer och mer. Det har under de senaste  26 månaderna varit en kamp med frekventa turer till vårdcentraler, sjukhus, olika behandlingar, specialkliniker och för att göra den här berättelsen kortfattad så har jag den här veckan fått en konstaterad diagnos ME som står för- Myalgisk Encefalomyelit. Eh what?.. Dessvärre har människor knappt någon kunskap om denna sjukdom, inte ens på vårdcentralerna eller sjukhus.Jag hade själv aldrig heller hört talas om ME tidigare utan blev tipsad av min bonusmamma som har en kollega som har ME. Jag blev under hösten förra året skickad till Gottfrieskliniken, en specialistklinik i Göteborg. Förutom den kliniken finns det en i Stockholm också och dessa två är de enda klinikerna i landet som utreder sjukdomen. Efter två besök i Göteborg fick jag i november en misstänkt ME-diagnos då alla mina symptom stämde in.Jag har under tiden även gjort en magutredning samtidigt där min förhoppning har varit att det är magen som ställt till det så med kroppen. Men efter mitt allvarliga skov på jobbet för några veckor sedan då jag fick åka hem från jobbet och sedan dess varit sängliggandes och sjuskriven i snart 4 veckor så har jag nu fått en konstaterad diagnos.
Lite kortfattat om ME-

Myalgisk Encefalomyelit (ME) är en svår kronisk funktionsnedsättande neuroimmun sjukdom som drabbar både män, kvinnor och barn. Omkring 0,4% av befolkningen beräknas vara drabbade av sjukdomen, vilket i Sverige blir 36 000 personer. Insjuknandet är ofta plötsligt, ofta i samband med infektion, men progressivt insjuknande förekommer också. Färre än 6% tillfrisknar.

Patienterna har störningar på autonoma nervsystemet, immunsystemet och neuroendokrina systemet. ME-patienter blir sämre efter mental eller fysisk aktivitet och har en återhämtningsperiod på 1-3 dagar, eller längre. Symtomen varierar ofta dels på en kort tidsskala som kan röra sig om timmar och dagar; samt över en längre tidsskala som handlar om år.

Samtidigt som jag har varit beredd på att det kunnat vara ME så har jag ändå haft mina förhoppningar att det kunnat vara något annat, något som man kan bota, fixa. Bli frisk ifrån. Jag kommer inte ge upp hoppet om att en dag kunna må bra igen, kunna leva ett mer värdigt liv än det jag har nu, liggandes i soffan och låta dagarna gå till spillo. För livet är för kort för att må dåligt. Jag vill ha ut mer av det.

Jag kommer försöka skriva här framöver när orken finns men nu måste jag vila en stund. Blev visst ett rätt långt inlägg, tack för ni orkat läsa.

 

Love Anna

 

 

Ett annat liv

Allmänt Kommentera
Hej! 
Det var inte igår man hängde här direkt.. Snarare 4 år sedan senast. Vart tog åren vägen egentligen? Time really flies by. Varför har jag då bestämt mig för att börja blogga igen? Känns lite löjligt om jag ska vara ärlig att sitta här och skriva, men jag har alltid varit bättre på att utföra mina tankar i skrift än verbalt. Och är det något jag verkligen behöver bli bättre på så är det att öpnna upp mig, berätta hur jag egentligen mår och om min sjukdom.
Livet har verkligen ändrats sen jag kom hem från USA 2013, och tänker jag tillbaka på tiden där borta så känns det ärligt talat som ett annat liv. Ibland känns det som det aldrig ens har hänt, att det var en dröm, too good to be true liksom. Himla tur att jag har en jädra massa kort och den här bloggen att kolla tillbaka på, bevis på att det faktist inte bara var en dröm!
Så hur ser mitt liv ut idag då? Inte alls lika glammigt, men jag trivs bra i Skövde. Har turen att ha en fantastisk sambo, en helt underbar familj nära mig, fina vänner och ett jobb som elevassistent på särgymnasiet som jag trivs så bra på och lyckan att kunna resa och utforska världen och unna mig saker. Så jag ska verkligen inte klaga, jag är lyckligt lottad och jag så tacksam för allt det här! MEN. There's always a but, hah..
Jag blev i feb 2015 sjuk i den årliga influensahärvan som gick och därefter har min hälsa bara urartat sig mer och mer. Det har under de senaste  26 månaderna varit en kamp med frekventa turer till vårdcentraler, sjukhus, olika behandlingar, specialkliniker och för att göra den här berättelsen kortfattad så har jag den här veckan fått en konstaterad diagnos ME som står för- Myalgisk Encefalomyelit. Eh what?.. Dessvärre har människor knappt någon kunskap om denna sjukdom, inte ens på vårdcentralerna eller sjukhus.Jag hade själv aldrig heller hört talas om ME tidigare utan blev tipsad av min bonusmamma som har en kollega som har ME. Jag blev under hösten förra året skickad till Gottfrieskliniken, en specialistklinik i Göteborg. Förutom den kliniken finns det en i Stockholm också och dessa två är de enda klinikerna i landet som utreder sjukdomen. Efter två besök i Göteborg fick jag i november en misstänkt ME-diagnos då alla mina symptom stämde in.Jag har under tiden även gjort en magutredning samtidigt där min förhoppning har varit att det är magen som ställt till det så med kroppen. Men efter mitt allvarliga skov på jobbet för några veckor sedan då jag fick åka hem från jobbet och sedan dess varit sängliggandes och sjuskriven i snart 4 veckor så har jag nu fått en konstaterad diagnos.
Lite kortfattat om ME-

Myalgisk Encefalomyelit (ME) är en svår kronisk funktionsnedsättande neuroimmun sjukdom som drabbar både män, kvinnor och barn. Omkring 0,4% av befolkningen beräknas vara drabbade av sjukdomen, vilket i Sverige blir 36 000 personer. Insjuknandet är ofta plötsligt, ofta i samband med infektion, men progressivt insjuknande förekommer också. Färre än 6% tillfrisknar.

Patienterna har störningar på autonoma nervsystemet, immunsystemet och neuroendokrina systemet. ME-patienter blir sämre efter mental eller fysisk aktivitet och har en återhämtningsperiod på 1-3 dagar, eller längre. Symtomen varierar ofta dels på en kort tidsskala som kan röra sig om timmar och dagar; samt över en längre tidsskala som handlar om år.

Samtidigt som jag har varit beredd på att det kunnat vara ME så har jag ändå haft mina förhoppningar att det kunnat vara något annat, något som man kan bota, fixa. Bli frisk ifrån. Jag kommer inte ge upp hoppet om att en dag kunna må bra igen, kunna leva ett mer värdigt liv än det jag har nu, liggandes i soffan och låta dagarna gå till spillo. För livet är för kort för att må dåligt. Jag vill ha ut mer av det.

Jag kommer försöka skriva här framöver när orken finns men nu måste jag vila en stund. Blev visst ett rätt långt inlägg, tack för ni orkat läsa.

 

Love Anna