I drommarnas varld kramar jag dig sa hart att jag aldrig igen kommer slappa taget. Du sager att allting kommer bli bra och att du aldrig kommer forsvinna igen.
Men sen vaknar jag upp och inser att det bara var en annan drom och smartan fortfarande finns dar. Kanske var det ett tecken att du ar med mig idag den 17e oktober, 8 manader senare.
Jag onskar sa att jag kunde dra tillbaka tiden och kanske hade allting varit annorlunda.
Jag saknar dig sa himla mycket underbara bror, himlens finaste angel ♥
skriven
<3<3<3